Page 14 [14]
OCR
ej kunnat få i Hetta där ingen handelsbod...) Skurning pågick i dag måndag, män och lillflickan som sopade. Alla undrade över svensken och ”Herra” som ej åkte i släden eller på släden utan stod på skidorna. Ut över kolossala myrtundror i SO. riktning (kl. 5) verkliga tundror - bra fart. Enformig men ändå tjusande terräng c:a 1 mil fram mot Peltovuoma, det mulnade och snö började falla. Likaså hade vind börjat blåsa förut och det knep i ansiktet. (Vid fotograf. i Wuontisjaure hade det bitit särdeles kraftigt i fingrarna också - mycket kraftigt) På de långa myrarna ingen tall - men sedan låga åsar igen med sådan. Str. före Peltovuomabyn började jag få syn på små enbuskgrenar som stucko upp ur snön - de första hittills. Kanske de funnits förr - men varit nedsnöade. Någon gran har jag ännu ej sett i Finl. trots att Itkonen påstod att sådan skall finnas här och var. I stark fart ned mot Peltovuoma by som ligger i en väldig myr på en mycket låg och ga. bred fastmarksholme. Stannade endast några sekunder vid sista gården och talade med en man där. Byn f.ö. ga. stor, ett dussin gårdar förmodar jag, de flesta täml. tätt tillsammans. Härefter började ännu flatare tundralandskap än någonsin förr med vass sidvind och skymningsljus - (kl. 6). Det ar nu 1% mil kvar, renarna äro trötta. Vi gör ett ombyte sa att jag tar en dragren fran bakdelen av rensläden i stället och V. talkar ensam efter l6srenen. Pa tallhedarna ännu mindre tallar än förr (c. 6 m. höga) dock något ungtall också (sådan såg jag rätt mycket kring Wuontisjärvi och överhuvudtaget här och var idag. Bitvis tallskogen synnerligen gles (c. 50 m. mellan stammarna. - På första sträckan idag medelavståndet kanske 10 m.) Under senare delen av dagen (Wuontisjarvi - Peltovuoma) kom julgransformen fram mer och mer hos tallen - men aven ofta torrtoppar). Efter en stund den stora Pasmajärvi, som vi körde över i norra delen (C. 4 mil) skarp - men ej stark blast - sedan Turmajarvi etc. - myr och sjö - sjO och myr. Viljam tog nu till skidorna för att ej trötta renen, som i st. sattes mellan mig och släden. Jag ej trött alls om ock benet känns hela tiden. Det har varit mycket att ränna idag även för mig ty snön ej packad och det har varit tungt för renarna. Därför måste jag åka så mycket som var mig möjligt - men hela tiden med handen i tömmen. Den underbara vita snön under solskenet idag skall jag ej glömma de farska ripsparens krumelurer dari - hararnas skutt och andra djurs vägar. Ej heller den underliga månskäran med sin mångård på den nu upprivna himmeln. I skymningen lyste nu västerhimmeln blekgul österhimmeln djupblå (nästan som en sommardag). Så sjöarna vid Nunnanen och husen med spiseldarna som glimma ur fönstren. Uppför backar - förbi en gård med doftande vedrök fram till nästa - fylld av renslädar och skrindställningar. Hundskall. 10 min. före 3. Färden (oberäkn. vilan) har tagit 5 timmar. Det är nu nästan nedmörkt, d.v.s. så mörkt det kan bli här i snölandet. I den mörka stugan flammar elden, men ej tillräckligt starkt för att upplysa väggbänkar och hörnen med sina sängar eller hängande lösören och där sittande folk. Här är bara lappfolk i hela byn, men gå till vardags i vanliga kläder, utom en familj, som bor i norra stugan i detta hus. De kallas lappalaiset av de andra, men även dessa andra uppenbara sig så småningom som lappar. Själva. Här alltså ett tydligt övergångsstadium, med två bestämda faser i utvecklingen. Vildmarkens välordnade system med avseende på gästfrihet visar sig genast. Redan innan jag kommit in har eld uppgjorts i mittkammaren och
