Sida 11 [11]
OCR
Därpå fortsättning på viktigt och nödvändigt samtal om allt möjligt. Därefter radiolyssning. Helsingfors slut 3610 med Sthlm och Oslo samt England och Tyskland. Oslo hördes bra, även England. Ibland kommo vilda tjut och vrål och hemska andra läten som om hela ödevidden lade in sin protest med de lättsinniga dansmelodier som befordrades genom rymden. Jazz och applåder, varietésång och annat lättare gods från alla håll och så de statiska störningarnas vilda tjut. Det var nästan hemskt. Efter denna kontinentala avslutning på dagen uppe i utkanten av ökumenen, törnade jag till slut in i en ljuvlig, mjuk och varm koj straxt under apparaten, och somnade som man gör efter en så frisk dag. (Troligen c:a -15° ute) 29/3 Väcktes 8 med kaffe och dopp. Ute c. -10” och en bitande vind (enl. Itkonen). Jag låg och drog mig till str. före 9, sedan en god frukost med gröt etc. Viljam kom och fick order att skaffa hit sjuksystern för mitt ben som var ganska stelt och ömt och svullet långt ned på foten. Jag tog fram skinnskorna för att vila foten och gick sedan i socka hela dagen. Fram mot ll—-tiden kom syster som gav ett skönt omslag med sublimatlösning och ordinerade minst ett dygns absolut stillhet, helst i liggande ställning. Hon trodde - som jag - att det var en överansträngd muskel. Nu samspråk med Itkonen, framför allt om hans fornfynd, varav han visade vad han hade samt plockade fram ett särtryck. Jag hade på natten gått igenom hans bibliotek (2 bokhyllor) och funnit dels en del intressant fi. litteratur (topogr.) dels ingen som helst bok på svenska och ingen (som jag trodde) översatt heller. [Fann sedan Kjellén Stormakterna, Hans Larsson (filos.arb.), Laurins Folklynnen (?) och någon annan.] Vi talade om detta och I. förklarade att det var en ren tillfällighet. Jag trodde så med men sade också att en sådan tillfällighet också har något att betyda. Av finland-svensk litteratur såg jag endast Fältskärns berätt. (på finska). En utmärkt söndagsmiddag - tjäder skjuten på hösten av I. själv med morötter och potatis och svamp och lingon och rödbetor, allt vuxet här. I. har en utmärkt köksträdgård. Han får potatis så han reder sig hela året (den enda i socknen som får så, fler kunde om de gjorde sig besvär), dessutom så mycket morötter, rödbetor m.m. som han vill. Dessa saker bli bättre här än t.ex. i Muonio och för min del fann jag intet att anmärka på I skörd även i jämförelse med Sthlmstrakten. Lingon finns också gott om. (I Karesuando däremot mer sällsynt, men fanns dock. Hjortron finnas överallt i stor myckenhet såväl i Karesuando som här. Åkerbär finns men ytterst sällsynt. Tranbär däremot men användes ej. Röda vinbär vilda, men gå ej i trädgård, likväl i Karesuando.) Skogsfågel lovl. t.o.m. febr., ripa utsträckt tid t.o.m. mars (i Kares. ripa även bara febr.) Ripa skjuts i stor myckenhet i båda socknarna och fraktas till Norge (Skibotn m.fl. st.) framf.allt, men även Kiruna (äv. fr. Enontekiö). Priset enl. Itkonen i Norge var c:a 70 svenska öre, enl. Lidström fick man upptill en kr. (kanske var det i Kiruna). Fjol vinter kördes 30.000 ripor till Norge och såldes, alltså ett värde av 200.000 Fmk för socknen. I år mindre. Även skogsfågel i år sämre. Eljest kommer den ända fram på gårdarna. Färden till Norge går mest efter älven till Kilpisjärvi. Hela vägen finns stugor (vil-) förenade med små kolonat, där man blir väl omskött. Fr. Kilpisjärvi ant.
