Page 11 [11]
Därpå fortsättning på viktigt och nödvändigt samtal om allt möjligt.
Därefter radiolyssning. Helsingfors slut 3610 med Sthlm och Oslo samt
England och Tyskland. Oslo hördes bra, även England. Ibland kommo vilda
tjut och vrål och hemska andra läten som om hela ödevidden lade in sin
protest med de lättsinniga dansmelodier som befordrades genom rymden.
Jazz och applåder, varietésång och annat lättare gods från alla håll ¬
och så de statiska störningarnas vilda tjut. Det var nästan hemskt.
Efter denna kontinentala avslutning på dagen uppe i utkanten av
ökumenen, törnade jag till slut in i en ljuvlig, mjuk och varm koj straxt
under apparaten, och somnade som man gör efter en så frisk dag.
(Troligen c:a -15° ute)
29/3
Väcktes 8 med kaffe och dopp. Ute c. -10” och en bitande vind (enl.
Itkonen). Jag låg och drog mig till str. före 9, sedan en god frukost med
gröt etc.
Viljam kom och fick order att skaffa hit sjuksystern för mitt ben
som var ganska stelt och ömt och svullet långt ned på foten. Jag tog fram
skinnskorna för att vila foten och gick sedan i socka hela dagen. Fram
mot ll—-tiden kom syster som gav ett skönt omslag med sublimatlösning och
ordinerade minst ett dygns absolut stillhet, helst i liggande ställning.
Hon trodde - som jag - att det var en överansträngd muskel.
Nu samspråk med Itkonen, framför allt om hans fornfynd, varav han
visade vad han hade samt plockade fram ett särtryck. Jag hade på natten
gått igenom hans bibliotek (2 bokhyllor) och funnit dels en del
intressant fi. litteratur (topogr.) dels ingen som helst bok på svenska
och ingen (som jag trodde) översatt heller. [Fann sedan Kjellén
Stormakterna, Hans Larsson (filos.arb.), Laurins Folklynnen (?) och någon
annan.] Vi talade om detta och I. förklarade att det var en ren
tillfällighet. Jag trodde så med men sade också att en sådan
tillfällighet också har något att betyda. Av finland-svensk litteratur
såg jag endast Fältskärns berätt. (på finska).
En utmärkt söndagsmiddag - tjäder skjuten på hösten av I. själv med
morötter och potatis och svamp och lingon och rödbetor, allt vuxet här.
I. har en utmärkt köksträdgård. Han får potatis så han reder sig hela
året (den enda i socknen som får så, fler kunde om de gjorde sig besvär),
dessutom så mycket morötter, rödbetor m.m. som han vill. Dessa saker bli
bättre här än t.ex. i Muonio och för min del fann jag intet att anmärka
på I skörd även i jämförelse med Sthlmstrakten. Lingon finns också gott
om. (I Karesuando däremot mer sällsynt, men fanns dock. Hjortron finnas
överallt i stor myckenhet såväl i Karesuando som här. Åkerbär finns men
ytterst sällsynt. Tranbär däremot men användes ej. Röda vinbär vilda, men
gå ej i trädgård, likväl i Karesuando.)
Skogsfågel lovl. t.o.m. febr., ripa utsträckt tid t.o.m. mars (i
Kares. ripa även bara febr.) Ripa skjuts i stor myckenhet i båda
socknarna och fraktas till Norge (Skibotn m.fl. st.) framf.allt, men även
Kiruna (äv. fr. Enontekiö). Priset enl. Itkonen i Norge var c:a 70
svenska öre, enl. Lidström fick man upptill en kr. (kanske var det i
Kiruna). Fjol vinter kördes 30.000 ripor till Norge och såldes, alltså
ett värde av 200.000 Fmk för socknen. I år mindre. Även skogsfågel i år
sämre. Eljest kommer den ända fram på gårdarna. Färden till Norge går
mest efter älven till Kilpisjärvi. Hela vägen finns stugor (vil-)
förenade med små kolonat, där man blir väl omskött. Fr. Kilpisjärvi ant.