Sida 10 [10]
OCR
Offerplatser finnas nog här och var. ”En mil” i norr finns en sjö vari något slags sådan plats (Suantojärvi). Fotografer. på gården och avfärd. Följde nu sjöarna hela vägen. I allmänhet jämnt och fint lopp. Jag försökte fotografering under farten och lyckades med handgrepp och sådant (få se hur filmen blir!) samt övriga rörelser - kartläsning och sådant. Hade nu tagit fram en halsduk och hade varmt och gott. Här kring sjöarna sämre växtlighet igen, men bättre började fram mot Hetta. Det var ett strålande väder. Fotografer. även under paus bl.a. invaliden efter släden. Snart skymtade kyrkan på en mils avstånd och en timme efter körde vi uppför backarna i Hetta by. Vi ha nu kommit in i Kemi älvs vattensystem (från Muotkajärvi). Byn ser rätt välbygd ut - gles och med en del kommunala bygn. utom kyrkan såsom skola, prästgård, post och länsmansboställe. Postgården ser rätt gammal och relativt intressant ut, dock icke av här ursprunglig typ vad jag förstår. Knappast heller gästgivaregården, dit vi åka upp. En viss komfort om ock mest i oväsentliga ting i det inre. Gungstol av lapplandstyp (sedan även hos Itkonen). En och annan illustrerad tidning, oljetryck på väggarna och dåliga fotografier. Den stora spismuren spred en dålig värme som upphjälptes av kaffe serverat av ett par flickor utan större skönhet liksom överallt här uppe. Därpå gingo vi till telef.stat. som är hos skolläraren. Denne var en hygglig man (invalid) som talade bruten svenska. Skickade telegr. till D.N. om hitkomst efter beräkning samt skickade några rader till Itkonen att vi kommit och att jag hade ont i foten och därför ej genast kunde komma till honom. Efter lång väntan i det stora och kalla gästis (+8” i rummet) fick vi äntligen middag, bestående av småskuret renkött utan potatis, smör, bröd och mjölk. Jag blev inte mätt. Utom vi var där en provryttare fr. Rovaniemi, en hygglig karl. Vi talade mest om marknader och vägförhållanden. Vi hade beställt en bastu men vid besök där fann jag den allt för illa uppvärmd och rökig. Vi gingo därför nu till Itkonen, som ännu ej låtit höra av sig. Bor c:a 700 m. längre bort. Mötte på vägen polisen Rova, som är Viljams morbror. Länsmansgården ligger vackert mot S. under åsen, som skyddar för alla vindar utom fr. S. och öster. En ga. stor bygning av sydligt snitt liksom prästgården. Här möttes jag välkommen av länsmannen, en 35 års kraftig och sympatisk man och hans lilla trevliga fru. (Det visade sig 2 dar efteråt att han skrivit svar på mitt brev och skickat med samma bud som bar mitt brev. Han hade bett mig genast flytta till sig. Detta svar fick jag först kl. 11 f.m. den 30/3, då det fördes åter till avsändningsplatsen). Efter en stund ämnade vi bryta upp och jag beordrade Viljam att beställa mat till %9, men da ingrep I. och sade att jag skulle stanna här. Han var nog förvånad, ty han trodde ju att Jj. fått hans brev. Jag antog med glädje förslaget, särskilt med tanke på det kalla ogästvänliga (ej avsiktligt) ”gästis”. I. har mycket trevligt och tryggt och behagligt inrett. Intet prål i något avseende, men enkelt, snyggt, hemtrevligt och ändamålsenligt. Och framför allt varmt och dragfritt. Stora väldiga stenkakelugnar med plåtklädnad i varje rum, klistrade innanfönster, tapeter, stängda dörrar - vad kan man mer begära. Ingen telefon - men på ett bord den sedan 10 mil omtalade radioapparaten som han hemfört för 3 veckor sedan. Kaffe, charmant med gott doppa och trevligt serverat, supé med rökt utmärkt renkött och synnerligen god gravsik (ovanl. liten) samt risgrynsgröt.
