Sida 9 [9]
OCR
en större fora. Sedan hörde jag att det brunnit där, varför denna transport är av mer tillfällig art. Eljest gå mest ripor ut. Trevligt folk, men av något olika typ mot dem jag sett - mindre och starkt skäggiga karlar (med underlig yvig skepparkrans) ofta flintskallar - gåvo intryck av skoltelappar nästan. Men kalla sig själva finnar. Hörde av Itkonen sedan att de flesta socknens invånare äro av lappblod. Skönt att få byta underkläder vid brasan. Kraftig måltid på renkött (utan potatis som alltid då man glömmer att säga till) - gravad sik, surlimpa och smör och mjölk. Utmärkt - men beställde för ombytes skull gröt och pannkaka till frukost. Det blev lång väntan på maten som vanligt. Ingen belysning mer än brasan och till slut ett dåligt ljus. Men belysningen i denna form tilltalar mig häruppe mer än det elektriska ljuset i Jukkasjärvi (som kan vara bra att ha ibland förstås). Knytsnår. Lakan synas något använda - men vad gör det egentligen? Jag lade en skjorta över kudden och sen somnade jag som en stock. Ute bara -7” trots den ga. bitande kylan. Men det är vinden som gör det. 28/3 Vaknade 348 kaffe. Stel och omöjlig i foten som svullnat avsevärt. Djäklar! - Jag kan ju inte ligga kvar här och jag vill icke åka. Med en gång kom jag på den lysande idén att tålka efter ren. Sagt och gjort. Jag beställde genast en ren för mig - förut en för sakerna, och husbonden gick till skogs efter dem. Frukost superb. I väntan på renarna besågo vi gamla kyrkplatsen (en minuts åkning på skidor ungefär - lite stelt att åka men det gick. Sabligt kallt genom blåsten, eljest bara -9”. Sedan fotograf. på gården och i gården på andra sidan backen med rökstugan. Så uppgörelse efter den anslagna taxan och av Viljam varefter avfärd. Först en vanlig renkälke varpå Baas i skinnkläder (lappmudd och skinnbyxor av fi. modell) med våra saker. Sedan en liten renrissla som Viljam kör. Därbaki en 5-6 m. 1. körrem för mig som jag lägger i ett enkelt omlägg om min livrem och så bär det i väg. På min inrådan lånade Viljam en överrock vilket sedan visade sig nödvändigt. En frisk fart redan fr. början. I genomsnitt åkte vi milen på en timme, men många stunder var ju farten betydligt snabbare. Vi foro först efter den långa breda åsen med sin glesa och låga men parkliknande tallskog. Vid utsikt åt V. och norr, och då och då mot öster där Onnastunturi höjde sin vita kala rygg. Ett par långa backar nedför med god fart klarades fint om ock med tårade ögon. Vinden fr. SO började pressa och svida, efter de långa myrarna och sedan sjökanterna blev det ga. svalt. Även Viljam frös att döma av att han ideligen sprang vid sidan av slädan. Jag frös endast i ansiktet. Sotkajärvi passerades och i närheten. Bitvis tundra (stora myrar med björk här och var) bitvis fastare mark med gles tall. Så nåddes Muotkajärvi lilla by (kartans Wuotisjärvi är fel). Vi gingo in, renarna ställdes kring en ”limpu” renmossa som togs i en full skrinda. Därinne en ung husbonde, en något äldre värdinna och en gammal lapp. Kaffe - varför ingen betalning. Samspråk om div. - T.ex. om fångsgropar för vildren, täckta med golv vari luckor som slogo tillbaka så att djuret blev instängt, men även vanliga gropar. Och dessutom stängsel med stora snaror i. Vildrenen nu borta här och har så varit i denna mansålder. Men förr var den vanlig och blandade sig då med tamrenen. Den var högre i benen och större.
