Sida 9 [9]
en större fora. Sedan hörde jag att det brunnit där, varför denna
transport är av mer tillfällig art. Eljest gå mest ripor ut.
Trevligt folk, men av något olika typ mot dem jag sett - mindre och
starkt skäggiga karlar (med underlig yvig skepparkrans) ofta flintskallar
- gåvo intryck av skoltelappar nästan. Men kalla sig själva finnar. Hörde
av Itkonen sedan att de flesta socknens invånare äro av lappblod.
Skönt att få byta underkläder vid brasan. Kraftig måltid på renkött
(utan potatis som alltid då man glömmer att säga till) - gravad sik,
surlimpa och smör och mjölk. Utmärkt - men beställde för ombytes skull
gröt och pannkaka till frukost. Det blev lång väntan på maten som
vanligt. Ingen belysning mer än brasan och till slut ett dåligt ljus. Men
belysningen i denna form tilltalar mig häruppe mer än det elektriska
ljuset i Jukkasjärvi (som kan vara bra att ha ibland förstås).
Knytsnår. Lakan synas något använda - men vad gör det egentligen?
Jag lade en skjorta över kudden och sen somnade jag som en stock.
Ute bara -7” trots den ga. bitande kylan. Men det är vinden som gör
det.
28/3
Vaknade 348 kaffe. Stel och omöjlig i foten som svullnat avsevärt.
Djäklar! - Jag kan ju inte ligga kvar här och jag vill icke åka. Med en
gång kom jag på den lysande idén att tålka efter ren. Sagt och gjort. Jag
beställde genast en ren för mig - förut en för sakerna, och husbonden
gick till skogs efter dem.
Frukost superb. I väntan på renarna besågo vi gamla kyrkplatsen (en
minuts åkning på skidor ungefär - lite stelt att åka men det gick.
Sabligt kallt genom blåsten, eljest bara -9”. Sedan fotograf. på gården
och i gården på andra sidan backen med rökstugan. Så uppgörelse efter den
anslagna taxan och av Viljam varefter avfärd.
Först en vanlig renkälke varpå Baas i skinnkläder (lappmudd och
skinnbyxor av fi. modell) med våra saker. Sedan en liten renrissla som
Viljam kör. Därbaki en 5-6 m. 1. körrem för mig som jag lägger i ett
enkelt omlägg om min livrem och så bär det i väg. På min inrådan lånade
Viljam en överrock vilket sedan visade sig nödvändigt. En frisk fart
redan fr. början. I genomsnitt åkte vi milen på en timme, men många
stunder var ju farten betydligt snabbare. Vi foro först efter den långa
breda åsen med sin glesa och låga men parkliknande tallskog. Vid utsikt
åt V. och norr, och då och då mot öster där Onnastunturi höjde sin vita
kala rygg. Ett par långa backar nedför med god fart klarades fint om ock
med tårade ögon. Vinden fr. SO började pressa och svida, efter de långa
myrarna och sedan sjökanterna blev det ga. svalt. Även Viljam frös att
döma av att han ideligen sprang vid sidan av slädan. Jag frös endast i
ansiktet. Sotkajärvi passerades och i närheten. Bitvis tundra (stora
myrar med björk här och var) bitvis fastare mark med gles tall. Så nåddes
Muotkajärvi lilla by (kartans Wuotisjärvi är fel). Vi gingo in, renarna
ställdes kring en ”limpu” renmossa som togs i en full skrinda. Därinne en
ung husbonde, en något äldre värdinna och en gammal lapp. Kaffe - varför
ingen betalning. Samspråk om div. - T.ex. om fångsgropar för vildren,
täckta med golv vari luckor som slogo tillbaka så att djuret blev
instängt, men även vanliga gropar. Och dessutom stängsel med stora snaror
i. Vildrenen nu borta här och har så varit i denna mansålder. Men förr
var den vanlig och blandade sig då med tamrenen. Den var högre i benen
och större.