Sida 7 [7]
instinkter - men undrade hur det skulle gå med mitt Sthlms-samtal om
linjen belades på detta sätt. Jag bröt genast upp till prästgården, där
té väntade. Ganska bistert ute igen. Säkert -20”. Himlen hög och
stjärnorna mer än vanligt långt borta. Bara få stjärnbilder. I V. en
sjunkande månskäras. Underbara land.
1510 kom samtalet och str. därpå gick jag till gästrummet.
Prästgården ny och mycket präktig, men enligt k:oh B. opraktisk i
värmeavseende. Undervåningen blir otroligt kall. Borde ha bygts bara i en
våning, som den gamla som ännu står på gården men nu skall bort. 50
famnar ved om året beräknas till detta hushåll. Pris hemkört c. 20 kr.
Veden själv kostar intet, skogen tillhör alla. Veden köres 1-2 mil.
Hugges på våren förstås. Mest björk. Jag gläder mig åt att ha fått ett
angenämare intryck av prästen än j. fick i Öv. Torneå. Han tycks stillsam
och blygsam och är också (efter Mämmi) omtyckt.
Skriver i dagboken till kl. 12 jte någon läsning.
Underligt med detta gästrum. Det är som att ligga var som helst hos
någon av mina bättre situerade vänner i södra Norrland. Komfortabelt och
fint - utan prål.
27/[3]
Väckn. 8 med gott kaffe och gott bröd av flera slag. Sedan frukost
med alla 4 barnen och packning och avsked. Fotogr. gamla tingshuset i
förbifarten. Stannade hos Lidströms och skickade min skuld till finska
konsuln m.m. söderut.
Kl. 10'° ungefar rande vi ut i dimhavet, som dock nu icke är fullt så
tjockt. I morgse -27°. Luften mycket ra och snart voro skägg och ögonbryn
isbarkade. Vi ränna älven här större delen - då och då över näs och
myrar. Man ser ej alltid om det är myr eller is man åker på. Föret är
utmärkt. Mycket ren har gått fram varför ganska knöligt. Vristen börjar
att göra sig mer kännbar igen, d.v.s. den har ju varit öm hela morgonen,
men börjar nu plåga. Jag håller den i schack genom att kasta fram högra
benet i glidet, vilket lättar. Eljest är kroppen i god form. Naturligtvis
en liten ömhet här och var men ingen som hindrar. Landskapet storslaget
ödsligt. En väldig ofantlig tundra med glesa björkar och öppna myrar. I
vissa riktningar är det som om man vände sig mot en havshorisont. Här och
var åter resa sig ljusblåa eller kritvita låga fjäll med rundade toppiga
former miltals borta.
Efter 2 timmar och 5 minuter ränna vi in i Kuttainens by (2 mil).
Det är socknens största med omkr. 27 gårdar (enl. prästen) och en av de
älsta (jte kyrkbyn). Ligger vackert på en vid och låg terass med en högre
kal åsrygg bakom, varpå glesa tallbuskar. Små låga gårdar kring vilka
renslädar och skrindställningar och skidor, renmossa och renhudar
(framför allt ”härnor” i rader på husgavlarna åt V.
Vi gingo in på det gamla ”gästis” hos Välitalo och funno där våra
saker. Telefon. till Lidström och bad honom i kväll telefonera hem. Foten
var ganska öm - varför jag lossade på skobandet. Några mycket snyggt
klädda lappar kommo in. En medelåld. karl och en ung kvinna med ett litet
barn. Det var Enontekislappar på väg till sitt ifrån Marianpäivä i
Enontekis. Sedan kommo flera lappar in av samma sort - även ett par fi.
fjällappar, alla i nya fina renskinnskläder. Den unga hustrun var finast
i gråvit päls och smala skinnben och koketta små skinnskor. Hon slog sig
behagfullt ned på golvet nära dörren och pysslade med ungen men flyttade
sig så småningom till centrum av golvet och uppmärksamheten. Tydligtvis
aristokrater av bästa sort men kvinnan väl medveten. Hennes ”kitoxia”