Page 37 [37]
OCR
finna, att landskapet blivit mera kuperat och träden större, att tallen förekommer rikligare, är tämligen utvuxen och kraftig samt att den bildar försvarliga skogsbestånd mellan myrarna här mot uppe i Karesuando. Väderstrecket vi följt har också haft en kraftig dragning mot söder, och talar man i Saivomuotka, som vi nu närma oss, om vegetationen i Karesuando, har man bara ett fnysande till övers åt detta polarlandskap. Men varken på det ena eller andra stället odlar man korn eller potatis med någon större trygghet. Frosten lämnar marken allt för sent och kommer allt för tidigt tillbaka om hösten. Vi gåvo oss av från Karesuando vid 10-tiden på morgonen och nu i 5-draget på eftermiddagen börja husen i Saivomuotka skymta mellan träden — en grå by som andra gränsbyar, men med flera röda stänk i. Försvarlig var den också till sitt omfång och utdragen efter älvstranden. Men när jag och min skjutsbonde med det vackra namnet »En stilla krusning på vattnet» efter sju timmar, varav ett par voro viltimmar, åkte in i byn, var jag i allt för stor spänning inför mötet mellan mig och lapparna för att hinna göra andra iakttagelser än att hundarna skällde här som i alla andra byar och att det var fullt med lappar vid nästan alla gårdar. De stodo tydligen i begrepp att flytta. Jag hade sålunda kommit alldeles lagom. I gården längst upp i byn bodde den lappfamilj, hos vilken jag skulle logera, enligt ett avtal, som lappfogden träffat åt mig. Den tillhörde som alla andra av sin ras mellan gränsälven och Laino älv köngämälapparna, vilka ännu stå naturfolken rätt nära och leva sitt kringströvande nomadliv så litet påverkat av civilisationen som gärna är tänkbart. De buro namnet Kuhmunen, vilket uttalas med stötande sch-ljud på bokstaven h samt u-ljuden som o, alldeles som i tyskan — Kochmonen alltså. Namnet är av finskt ursprung och betyder knöl 33
