Sida 37 [37]
finna, att landskapet blivit mera kuperat och träden
större, att tallen förekommer rikligare, är tämligen ut¬
vuxen och kraftig samt att den bildar försvarliga skogs¬
bestånd mellan myrarna här mot uppe i Karesuando. Vä¬
derstrecket vi följt har också haft en kraftig dragning mot
söder, och talar man i Saivomuotka, som vi nu närma
oss, om vegetationen i Karesuando, har man bara ett
fnysande till övers åt detta polarlandskap. Men varken
på det ena eller andra stället odlar man korn eller pota¬
tis med någon större trygghet. Frosten lämnar marken
allt för sent och kommer allt för tidigt tillbaka om
hösten.
Vi gåvo oss av från Karesuando vid 10-tiden på morgo¬
nen och nu i 5-draget på eftermiddagen börja husen i
Saivomuotka skymta mellan träden — en grå by som
andra gränsbyar, men med flera röda stänk i. Försvarlig
var den också till sitt omfång och utdragen efter älv¬
stranden.
Men när jag och min skjutsbonde med det vackra
namnet »En stilla krusning på vattnet» efter sju timmar,
varav ett par voro viltimmar, åkte in i byn, var jag i allt
för stor spänning inför mötet mellan mig och lapparna för
att hinna göra andra iakttagelser än att hundarna skäll¬
de här som i alla andra byar och att det var fullt med
lappar vid nästan alla gårdar. De stodo tydligen i be¬
grepp att flytta. Jag hade sålunda kommit alldeles
lagom.
I gården längst upp i byn bodde den lappfamilj, hos
vilken jag skulle logera, enligt ett avtal, som lappfogden
träffat åt mig. Den tillhörde som alla andra av sin ras
mellan gränsälven och Laino älv köngämälapparna,
vilka ännu stå naturfolken rätt nära och leva sitt kring¬
strövande nomadliv så litet påverkat av civilisationen
som gärna är tänkbart. De buro namnet Kuhmunen, vil¬
ket uttalas med stötande sch-ljud på bokstaven h samt
u-ljuden som o, alldeles som i tyskan — Kochmonen
alltså. Namnet är av finskt ursprung och betyder knöl
33