Page 36 [36]
OCR
ogästvänliga till och med för vargen, men denna vinter har en annan renfiende uppenbarat sig — svälten. Hunratals renar hade redan dött av svält, och förrän våren kom med det bättre betet, beräknade man, att ett tusental djur, kanske flera, strukit med på detta sätt. Innan livet ännu lämnat den stupade renen, är korpen över honom. Det är som om tillvarons grymma lag, att äta och ätas, skulle ta sig brutalare former här än annorstädes, Man ser inte heller skog, bara martallar och risig björkvegetation med endast ett och annat fullgånget träd här och var. En enformigare natur kan man inte tänka sig. Det är endast molnen, vilka i fantastiska formationer segla upp bakom bergens böljande, men kala kammar, som ge någon omväxling och hålla en något så när vaken. Landskapets livlöshet och ofruktbarhet ger ett egendomligt intryck av att det är ofullbordat, och i halvslummern i risslan tycker man, att man sitter gömd i vår Herres mantelfåll den skapelsens morgon, då han ämnade säga: varde liv. Men fåfängt väntar man på undret. Ett tu tre dyka emellertid några små och gråa hus upp på älvstranden, och rökarna stiga rakt upp ur ett halvt dussin skorstenar — det är byn Kuttainen med ett myller av barn, lappar och hundar överallt och bakom varje fönster en mängd nyfikna huvuden — hästen får i sinom tid sin hink med hö, kli och hett vatten och skjutsbonden kaffe i den ena gården efter den andra, ty i dag har han ju verkligen någonting att berätta med en sådan person i risslan. Men så fortsätter färden igen igenom ett landskap, som föga förändrar sig. Än äro vi i Sverige och än i Finland, eftersom vägen tråcklar sig fram utefter gränsälven var det faller sig bäst, men det är sannerligen inte gott att avgöra var man befinner sig. Allt är så lika. Takttar man naturen litet närmare, skall man dock 32
