Page 35 [35]
OCR
sex renar för att hämta ved. Ensligheten och ödsligheten och enformigheten ha snart uppslukat oss. Klockan, som hästen har framme i bringan, ekar mellan kullarna, snön knarrar under medarna, hinken skräller till bakom risslan och gubben gormar åt hästen — det är de ljud som störa stillheten. Men inte ett hus syns till utom en vilstuga för slåtterfolket om somrarna, inte ett liv utom en hare, som helt närgånget tar ekipaget i betraktande och en och annan vilsekommen ren, som står och skrapar i snön med sina breda framklövar för att komma åt litet mossa, som kan finnas där under samt Vildmarkens son, som far ut med ett koppel av sex renar för att hämta ved. Det är vintervägen vi färdas fram efter. Den går över myrar och sjöar och älvar, är ofarbar om sommaren, men nu har isen byggt broar och snön lagt ut vägbankar. Det är en frusen tundra vi fara igenom, inte ett svenskt vinterlandskap, inte ett europeiskt ens — ett sibiriskt. Här och där utmed vägen eller ute på myrarna ligga renkadaver, fågelhackade eller hundrivna. Vargar har man inte sett på många år i dessa trakter, de äro för
