Sida 35 [35]
sex renar för att hämta ved.
Ensligheten och ödsligheten och enformigheten ha
snart uppslukat oss. Klockan, som hästen har framme i
bringan, ekar mellan kullarna, snön knarrar under me¬
darna, hinken skräller till bakom risslan och gubben
gormar åt hästen — det är de ljud som störa still¬
heten. Men inte ett hus syns till utom en vilstuga för
slåtterfolket om somrarna, inte ett liv utom en hare, som
helt närgånget tar ekipaget i betraktande och en och an¬
nan vilsekommen ren, som står och skrapar i snön med
sina breda framklövar för att komma åt litet mossa, som
kan finnas där under samt Vildmarkens son, som far
ut med ett koppel av sex renar för att hämta ved.
Det är vintervägen vi färdas fram efter. Den går
över myrar och sjöar och älvar, är ofarbar om somma¬
ren, men nu har isen byggt broar och snön lagt ut väg¬
bankar. Det är en frusen tundra vi fara igenom, inte
ett svenskt vinterlandskap, inte ett europeiskt ens — ett
sibiriskt.
Här och där utmed vägen eller ute på myrarna ligga
renkadaver, fågelhackade eller hundrivna. Vargar har
man inte sett på många år i dessa trakter, de äro för