Sida 34 [34]
med hö, som pulas ned i hinken och överströs med grovt
mjöl.
Påpälsad som man är här uppe, tål man ledigt upp
till 45 graders köld och mera, om man är väl nerbäd¬
dad i en sådan rissla. Vid en dylik temperatur har man
också alltid skjutsbonden vid sin sida. Risslans bak¬
stam är för övrigt så bred, att man kan ligga tre i den,
åtminstone om man hör till den smala och seniga typ,
som är förhärskande här på orten.
När vi svänga ner från vägen ut på den isbelagda
Muonio älv och lämna Karesuando kyrkby bakom oss,
denna snööknens oas, en metropol i ödemarken med plo¬
gade vägar och elektriskt ljus i stugorna, för att styra
kosan mot lapplägret i Saivomuotka, då vet jag, att man
däruppe på förstukvistarna och bakom de alltid igen¬
bommade fönsterna — om vintern för köldens skull och
om sommaren för myggens — säger till varandra:
— Där far han nu, galningen, som rest från Stock¬
holm och hit för att leva med lapparna. Har man hört
på maken? Och mitt i vintern till! Det dröjer inte länge,
förrän han är tillbaka igen.
30