Page 28 [28]
OCR
— Det blir säkert tidig vår i år med så här varma kvällar redan i april. Och så svängde han med tömmen. Renen kastade sig i fyrsprång utför snöbrinken, och mannen var med ett språng nere i pulkan, som störtade utför slänten över den glasvassa skaren — men hela tiden höll den sig på rätt köl. Först då förstod jag hur svårt det är att åka efter ren. Nästa dag började jag fråga efter det utlovade ovädret för att sedan kunna fortsätta. — Åh, det kommer nog, sade man. En kände det i ryggen, en annan hörde det på kornas råmanden, en tredje såg det på hundarna. Katter, som annars äro bra att spå väder med, har man inte här uppe. Nästa morgon vaknade jag vid ett himla oväsen — bokstavligen talat. Det var snöstormen. Den hade kommit rännande efter fjällsidorna frampå morgonkröken och förde nu en oändlighet av snö med sig, som utplånade markens alla ojämnheter. Värst var det för busschauffören, som kvällen förut kommit i det vackraste vårväder och — för första gången på ett halvår — låtit snöplogen stå kvar vid gränsen, fyra mil härifrån. För en gångs skull hade han låtit lura sig av vad sörlänningar prata om våren. När han denna söndagsmorgon stack ut näsan genom dörren, såg det ut, som om miljoner dunsäckar brustit uppe i himlen och alla vindar sluppit lösa på en gång. Luften var full av stora yrande flingor och vägarna av meterhöga snödrivor. Han hade ingenting annat att göra än skyndsammast försöka få ut vagnen och, medan det ännu fanns några möjligheter därtill, ta sig ned till plogstället, få plogen kopplad till bussen igen och sedan börja köra upp vägen. Fyra gånger fick han den dagen köra den långa sträckan för att ha den i något så när farbart skick nästa morgon. I och för sig är en stor omnibus tungkörd på dessa vägar, men med en snöplog framför sig kräver den sin man helt och fullt och mer än så. 24
