Page 27 [27]
OCR
medan de gå i nomadskolan. Men sådant kommer man underfund med först senare. Nu mera anade än förnam jag vilken sällsam tjusning, som låg i denna kvällsfärd, ty först och främst måste jag tänka på att hålla balansen och att inte tappa tömmen och därmed släppa renen. Ärelös är den, som det gör. Medan solen sjönk i en rosafärgad sky bakom »De dödas ö» — den vanliga begravningsplatsen i Lappmarken — foro vi fram över snövidden, som djupnade i en allt blåare färgton. Icke ett ljud hördes, utom det egendomliga knäppandet i renens klövar och pulkans frasande mot skaren. När stjärnorna tändes, och vi nu voro över på den finska sidan, gjorde min följesven tecken, att vi skulle vända. Jag kom på det sättet först. Renen blev också rappare i benen, ty hemväg är alltid lättkörd, men hur fort det än gick, hade jag hela tiden den större och kraftigare renens mule flåsande bakom örat på mig. Hemma på gården igen sade min läromästare: — Det här kan jag skriva ut körkort på på stående fot. 23
