Page 22 [22]
Det var inte alls oangenämt att höra, att ännu ingen
visste var lapparna voro, de som jag skulle följa med.
Ty tack vare detta fick jag stanna här i byn någon dag.
Jag hade de sista dygnen färdats i runt tal 170 svenska
mil, av vilka de sista aderton i bussen inte voro de minst
ansträngande, och jag hade därför ingenting emot att gå
i kvarter, helst jag anvisades ett, som hette duga — ett
trevligt och prydligt möblerat rum, uppvärmt med värl¬
dens antagligen nordligaste värmeledning. Man kan sedan
inte klaga på kulturens landvinningar norrut.
Mitt första bestyr, efter det att jag sovit ut ordentligt,
var att höra mig för, var min lappby kunde hålla till. Den
hade lämnat Kitkiöjärvi, där den senast haft vinterläger.
Så mycket visste jag redan, när jag for från Stockholm.
Men vart den sedan tagit vägen, var inte gott att veta.
Sannolikt hade den hunnit passera Moudoslompolo och
var antagligen på väg till Saivomuotka, såvida den inte
redan var där. För övrigt tog det en god tid, innan jag
lärde mig uttala alla de besynnerliga namnen, som än äro
lapska, än finska, men sällan eller aldrig svenska till sitt
ursprung, så det var bra även ur den synpunkten, att jag
fick några dagar på mig att vricka med tungan.
Lapparnas närmaste myndighetsperson, lapptillsynings¬
man Östen Isakson, befann sig just i kyrkbyn, och jag
skyndade mig att få fatt på honom, medan tider var,
ty han befinner sig mest på resor, än på skidor, än efter
ren, än »tålkande». Att tålka är för övrigt ett lapskt ut¬
tryck, som just betyder att åka skidor efter ren, och
veterligen är det det enda lapska ord, som införlivats
med svenskan och därifrån som idrottsterm exporterats
även till andra kulturspråk. Inte ens ordet lapp är av
lapskt ursprung, utan ett lån från finskan. Själva kalla
sig lapparna sameh, och i poetisk stil har man också
sett ordet samefolket.
Nå — Östen Isakson kan som vanligt ge besked. Den
lappby jag skall till, ligger mycket riktigt i Saivomuotka,
stadd på flyttning åt nordväst utefter Muonio älv, gräns¬
18