Sida 22 [22]
OCR
Det var inte alls oangenämt att höra, att ännu ingen visste var lapparna voro, de som jag skulle följa med. Ty tack vare detta fick jag stanna här i byn någon dag. Jag hade de sista dygnen färdats i runt tal 170 svenska mil, av vilka de sista aderton i bussen inte voro de minst ansträngande, och jag hade därför ingenting emot att gå i kvarter, helst jag anvisades ett, som hette duga — ett trevligt och prydligt möblerat rum, uppvärmt med världens antagligen nordligaste värmeledning. Man kan sedan inte klaga på kulturens landvinningar norrut. Mitt första bestyr, efter det att jag sovit ut ordentligt, var att höra mig för, var min lappby kunde hålla till. Den hade lämnat Kitkiöjärvi, där den senast haft vinterläger. Så mycket visste jag redan, när jag for från Stockholm. Men vart den sedan tagit vägen, var inte gott att veta. Sannolikt hade den hunnit passera Moudoslompolo och var antagligen på väg till Saivomuotka, såvida den inte redan var där. För övrigt tog det en god tid, innan jag lärde mig uttala alla de besynnerliga namnen, som än äro lapska, än finska, men sällan eller aldrig svenska till sitt ursprung, så det var bra även ur den synpunkten, att jag fick några dagar på mig att vricka med tungan. Lapparnas närmaste myndighetsperson, lapptillsyningsman Östen Isakson, befann sig just i kyrkbyn, och jag skyndade mig att få fatt på honom, medan tider var, ty han befinner sig mest på resor, än på skidor, än efter ren, än »tålkande». Att tålka är för övrigt ett lapskt uttryck, som just betyder att åka skidor efter ren, och veterligen är det det enda lapska ord, som införlivats med svenskan och därifrån som idrottsterm exporterats även till andra kulturspråk. Inte ens ordet lapp är av lapskt ursprung, utan ett lån från finskan. Själva kalla sig lapparna sameh, och i poetisk stil har man också sett ordet samefolket. Nå — Östen Isakson kan som vanligt ge besked. Den lappby jag skall till, ligger mycket riktigt i Saivomuotka, stadd på flyttning åt nordväst utefter Muonio älv, gräns18
