TD” tar ett och ett halvt dygn att komma från Stock¬
holm till Kiruna, den sista stationen på vägen till de
riktiga norrbottenslapparnas värld — en natt, en dag och
en natt. Långa, men omväxlande timmar. Man hinner
hyta väder, vind, landskap och ressällskap många gånger
om, men man gör klokt i att behålla samma kupé.
Det var stockholmsvår, fast slaskigt och grått, när jag
på själva påskdagskvällen steg på tåget, men en snöstorm
över södra Norrland höll mig länge vaken och hade så
när hållit tåget kvar i drivorna. I Bräcke flödade hela
det vita landskapet i intensivaste sol igen, himlen var
klarblå och fullkomligt molnfri. Det hade varit 18 gra¬
der kallt på natten, men nu var det bara 14.
Hur harmoniskt och lyckligt tar sig inte detta Norr¬