Page 15 [15]
OCR
kiska lärde han sig i Uppsala, och i dess ärevördiga universitet inpräntade han den romerska rättens principer. — Varför inte göra det? säger han. Varför inte resa upp till dem och följa dem på deras flyttning över fjället från det svenska vinterlandet till våren vid de norska fjordarna? Varför bara önska, när man kan få sina önskningar uppfyllda? Jag kände mig tagen på bar gärning. Skulle jag kunna och skulle jag stå ut? Var det också säkert, att jag verkligen var besjälad av en så stark naturromantik och så livligt åstundade att komma dit upp, när det nu verkligen gällde ja eller nej? Är det också möjligt att hoppa så där direkt ut ur en storstadsvånings bekvämlighet rakt ned i en lappkåta och utan övergång på rena rama allvaret börja leva lappliv?... — Varför inte försöka? frågar lappfogden ännu en gång med ett nytt glitter i de svarta ögonen. Saken tålde att tänka på. Men just som den på det sättet ställdes på framtiden, var det, som om min res- och äventyrslusta skulle fått nytt liv. Visserligen tålde saken att tänka på, men inte allt för länge. Om sex veckor börja lapparna röra på sig, och då borde man ju vara med. Ja eller nej — nu eller aldrig. Det var sannerligen ett besynnerligt slut på ett renbenskalas. Men precis som klockan slår ett i Jakobs kyrka och porten stängs efter oss och fullmånen som bäst illuminerar tornet med ett svagt, spökaktigt ljus, ta vi varandra i hand på, lappfogden och jag, att experimentet skall utföras. Jag skall leva lappliv under ett par månader, följa lapparna på en vårflyttning från det att lägren brytas upp någonstans på den svenska sidan, tills renarna på gränsfjällens västsluttningar stå och vädra efter västerhavets ljumma vindar och föröka lappens hjord med små näpna kalvar, som inte ha något annat mål i livet än att sist och slutligen hamna i lappens eller i någon annans gryta. 11
