OCR
Lappen hade också kunnat övergå till industrien eller bergsbruket, som så många andra, som jorden förut försörjt, och bli fabriksarbetare eller gruvkarl. Det hade legat så nära till hands, kan man tycka, då just den landsända, där han en gång härskade suveränt, inrymmer de största malmfyndigheterna i landet och de en gång flitigast exploaterade. Men han gjorde inte heller detta. Han föredrog att stanna hos renarna på fjället, att bo i kåta under bar himmel hellre än i en arbetarbarack. Han ville hellre klättra efter fjällstigarna än efter gruvstegarna. Orsakerna till att just lapparna på detta sätt förblivit vid det gamla, spörjer man förgäves efter. De kunna också vara många och samverkande. En av de utan all tvekan viktigaste och även påtagligaste är, att lappens närmaste grannar, de bofasta svenskarna, och därjämte den svenska staten, de svenska myndigheterna och de för lapparnas omvårdnad särskilt inrättade institutionerna, ha förstått att slå bryggor mellan ras och ras och mellan så vitt skilda kulturstadier som lappens nomadliv och bofast bebyggelse. Man har så långt det varit möjligt tagit hänsyn till lappens önskan — eller det är kanske rättare att säga böjelse — att leva sitt eget fria liv på samma sätt som hans fäder i århundraden, ja, kanske i ett årtusende gjort, men samtidigt har man givit honom tillgång till åtminstone några av de samhälleliga förmåner, som tillkomma andra medborgare i riket. Och det är viktigt att lägga både på sinnet och minnet, att lappen är en av oss, en medborgare som vi i samma samhälle som vi och med samma sociala rättigheter som vi, eftersom han i stort sett har samma skyldigheter som vi. Han har rätt att kräva och erhålla samma förmåner som vi. Det är också en alltigenom falsk föreställning att tro, att lappen genom att erhålla denna gemenskap med oss andra skulle på något sätt förklemas eller dragas ifrån det nomadliv, som han älskar och innerst inne förstår är S