Sida 12 [12]
Lappen hade också kunnat övergå till industrien eller
bergsbruket, som så många andra, som jorden förut för¬
sörjt, och bli fabriksarbetare eller gruvkarl. Det hade
legat så nära till hands, kan man tycka, då just den
landsända, där han en gång härskade suveränt, inrym¬
mer de största malmfyndigheterna i landet och de en
gång flitigast exploaterade. Men han gjorde inte heller
detta. Han föredrog att stanna hos renarna på fjället, att
bo i kåta under bar himmel hellre än i en arbetarbarack.
Han ville hellre klättra efter fjällstigarna än efter gruv¬
stegarna.
Orsakerna till att just lapparna på detta sätt förblivit
vid det gamla, spörjer man förgäves efter. De kunna
också vara många och samverkande. En av de utan all
tvekan viktigaste och även påtagligaste är, att lappens när¬
maste grannar, de bofasta svenskarna, och därjämte den
svenska staten, de svenska myndigheterna och de för
lapparnas omvårdnad särskilt inrättade institutionerna,
ha förstått att slå bryggor mellan ras och ras och mellan
så vitt skilda kulturstadier som lappens nomadliv och
bofast bebyggelse. Man har så långt det varit möjligt
tagit hänsyn till lappens önskan — eller det är kanske
rättare att säga böjelse — att leva sitt eget fria liv på
samma sätt som hans fäder i århundraden, ja, kanske i
ett årtusende gjort, men samtidigt har man givit honom
tillgång till åtminstone några av de samhälleliga förmåner,
som tillkomma andra medborgare i riket.
Och det är viktigt att lägga både på sinnet och min¬
net, att lappen är en av oss, en medborgare som vi i sam¬
ma samhälle som vi och med samma sociala rättigheter
som vi, eftersom han i stort sett har samma skyldigheter
som vi. Han har rätt att kräva och erhålla samma för¬
måner som vi.
Det är också en alltigenom falsk föreställning att tro,
att lappen genom att erhålla denna gemenskap med oss
andra skulle på något sätt förklemas eller dragas ifrån
det nomadliv, som han älskar och innerst inne förstår är
S