Page 10 [10]
OCR
och över höga och majestätiska fjäll, dela deras mödor och besvärligheter, men också glädjas med dem och njuta vildmarkslivets härlighet med dem, i allt vara som en av dem, vara som lapp bland lappar. I det där sällskapet på Hamburger Börs befann sig också lappfogden Ragnar Pappila från Luleå, och det talades därför rätt mycket om fjällen och om lapparna den kvällen: om fjällen, som kunna förtrolla en människa, och om lapparna, som man inte riktigt vet varifrån de komma, som inte riktigt låta hänföra sig till någon annan, större rasgrupp, men som visat sig uthålligare och motståndskraftigare än något annat naturfolk, ty endast lappen har lyckats genomföra det konststycket att leva nomadens primitiva och kringströvande liv inom ett kultursamhälles gränser. Alla andra folkslag på samma utvecklingsstadium och levande under samma eller liknande yttre omständigheter ha förgiftats av civilisationen, av dess sjukdomar och njutningar. De ha alla andligen och lekamligen gått under. Endast lappen har förmått motstå det oerhörda trycket mellan natur och kultur. Lappfogden hade gläntat på dörren till en sällsam värld, bebodd av ett sällsamt och gåtfullt folk, statt på ständig vandring mellan det kalla svenska inlandet långt norr om Polcirkeln till det ljumma norska kustlandet i väster, alltid vandrande med sina halvvilda renhjordar över de ödsliga, isiga fjällen, fram och åter, fram och åter, år ut och år in, generation efter generation, aldrig finnande ro eller varaktig stad. Men det talades också om andra saker den där kvällen. Lappfogden stack ibland emellan med ett förnuftigt och vägledande ord om bästa sättet att tillreda och tillvarataga renens goda och viltsmakande kött och innanmäte, om den enrisrökta renstekens alla företräden och om den sol- och lufttorkade bogen, hur god den är och hur bekväm att ha med sig i matsäcken, samt naturligtvis om tungan, den läckraste lilla biten på hela den unga renen. Då och då försvann han ut i köket för att på 6
