Page 38 [38]
OCR
såg högst överraskad ut. Det kunde väl aldrig vara en julklapp? Jo verkligen! Och tänk, det stod mitt namn pa den. Upp med;lacket i en fart och av med papperet! Vilka massor av papper! Och allra innerst låg en liten bagatell. Nej, vad säger jag? »En bagatell.» Det var ju en julklapp. De orden äro alldeles konträra. En julklapp var det. Och nu skulle man ta reda på vem som kastat den bland alla dessa, som sutto och sågo oskyldiga ut. Givaren förrådde sig snart. Man förrådde sig så gärna. Och nu skulle det tackas riktigt grundligt för varje sak, innan denna vandrade till Julhögen och man började vänta på att en ny bomb skulle komma och slå Hed. När så sista gåvan krupit ur förseglingen, var det att tacka alla för allt man fått. Aldrig förut hade man begåvats med så många och så bra julklappar. Man måste ta med några och lägga dem nära lutfisken och risgrynsgröten, som jämte krukrussinen och krakmandeln avslutade dagens härlighet. Omsider gjorde far aftonbön, och man sade god natt. Julklapparna räknades ännu en gång för säkerhets skull, och de nya skridskorna lade man i sängen. I julottan hade man den nyå halsduken på. Undrar om de observerade den? Men det var inte rätt att ha sådana tankar, när julljuséen brunno i alla bänkar och orgeln med all sin kraft hälsade ;den sköna morgonstund, som af profeters helga mund är: oss bebådad vorden». Vi och annat folk Vi behövde bara titta ut genom rutan för att få se annat folk, och inte så få heller för att vara i Karlskrona. Vi bodde nämligen vid Östra Amiralitetsgatan, som i sig innefattade stadens allra finaste promenadplats: den sg. k. »Alamedan». Men också stadens allra största avlopps32
