Page 32 [32]
OCR
valnöt, bok, ek, päron, sandelträ, schakaranda och ebenholtz, varjämte far lyckats anskaffa ett par elefant- och valrossbetar, vilka så småningom undergingo förvandling till askar, klockställ och varjehanda prydnadsföremål. När nu svarvstolarna voro i gång, hyveln var i farten, verktygen vässades mot slipstenen och hamrarna dunkade mot städen, var det som en hel fabrik där nere, under det att mor och pigorna voro i farten uppe i rummen. Där kardades ull, nystades garn och gjordes mattor; spinnrockarna voro flitigt i gång, och på eftersommaren eller hösten syltades, saftades och stoppades korv i långa banor. Så inte låg man på latsidan i mitt föräldrahem. Och aldrig hade vi pojkar tråkigt. Det behövdes inga extra tillställningar för att sysselsätta oss, och skolgången, som ingen av oss älskade, hade åtminstone det goda med sig att vi, hunna litet högre upp, fingo göra bekantskap med fysik och kemi, som var det roligaste av allt vi lärde. Far gjorde åt oss en präktig elektricitetsmaskin, och själva förfärdigade vi isoleringspallar, leydnerflaskor och »torra staplar». Vi hade fullt av retorter och provrör, fabricerade syrgas och vätgas, ställde till med knallgas, så det small lång väg, när vi tuttade på, och gjorde med elektricitetens och kemiens hjälp de underbaraste trollkonster. Nu kunde väl någon tycka, att pojkar som hade sådana föräldrar och som aldrig hade tråkigt, skulle bli riktiga dygdemönster. Men den som detta tror har svårligen bedragit sig. Jag åtminstone var en riktig krabat och mycket ofta på opposition. Att jag till slut nödgades böja mig för övermakten var ingen dygd, som jag kunde tillräkna mig. Men när jag själv ansåg mig vara den starkare, drog jag ofta ej i betänkande att utöva mina självtagna rättigheter. Detta tog sig mest uttryck i förhållandet till den av mina bröder, som var närmast mig i ålder. Jag ville för26
