Page 30 [30]
OCR
nade, enligt min mening, platser, där stora skatter voro fördolda. Vi funno ock under stenar, som särskilt angåvos av far, en hel del kopparslantar och att dessa voro från 1800-talet fäste vi oss inte vid. På Lugnadal hade jag insektsamling till specialitet och hade under åren fått ned en ganska aktningsvärd kollektion av de härligaste Häriler, underliga skalbaggar och andra flygfän. Jag studerade deras liv både i böcker och i naturen, samlade deras larver, som jag uppfödde i stora glaskärl, till dess de förpuppades och slutligen blevo fullfjädrade och blev på detta sätt en ganska skic klig ehuru självbildad entymolog. Men så kom olyckan: En gång då jag efter en längre frånvaro skulle betrakta mina fjärilar och sk albaggar, vackra sländor och annan naturens fägring — var alltsammans uppätet. I samlingen hade kommit in ett slags mycket små bruna skalbaggar, och dessa hade bitit sönder ej allenast den närmaste utan ock den mera avlägsna släkten. — Allt mitt samlareintresse hade varit till föga nytta. Mycken energi hade jag dock nedlag gt, varpå kan | som bevis anföras, att min vackraste fjäril var resultatet | av tre dagars vakthållning kring ett träd och slutlig för| följelse i båt ut till en ö, där den slutligen fastnade i håven. | — Var inte det h armligt, att all min flit varit till ingen nytta? Den enda samling jag nå ågonsin haft, vilken berett | mig ett ogement nöje, a gått all världens väg. I + Xx > I staden hade man andra nöjen, och aldrig saknades lekkamrater, när man lekte »pims», »rummelpotta», eller »tjuv och revaljare» (gevaldiger), då »revaljaren» utsågs genom ett slags lottdragning efter formeln: »Apolla, minsolla, min sinka, min so, sebedé, sebedö, extra, textra, lara, Kajsa, Sara, bums ut, med dej, på de svarta sotare dörren» — om någon Nn begriper, huru det giek till 24
