Sida 20 [20]
OCR
7. jublande lärkan i skyn kan endast förstå min glädje och 1 CcCka högre än 5 J i; allt, att sitta frisk ech strak ech full av hepp. igen ech så småningom se de stera älvarna ech skegarna komma glidande under mig.Det var så underligt att se vår "Plats" kyskan som vi tyckt vara det största ech vita$te ech mäkrigaste sem fanns, där långt nere sem en liten leksak vid en smal, skumma nde bäck liksem, I skogarnas mörkgröna matter var det fläckar av gult ech rött ech när vi själva i den bleka kvällen komme till våra nejäer och såge våra ljusblå fjäll med sina guldröda björkskegsstänk treddåe Jag mitt hjärta Skulle sprängas, Så började jorden keama e88 närmare och närmare, Gråmyrens dimmer gungade långt aärute, men i kvällens bleka sken såg jag att nu fanns det endast en kanal där vattnet lyste stilla emet mig. Hän. derma hade mötts em del av den mångnilade fråmyren var besegrad , segera väx var vår och på marken,nmära skogskanten låg en trave timmer ech lyste vitt Timret till gården vår. Jag såg andlöst hur Gräimyren ech stugorna ech sjän kem farande upp met ess ech såg hur någon kom epringande. utifrån myren e nr Grastugorna våra stede aär i kvällen ech pyrz Root sj rsSstenarna ech ur dem kemms de alla, Ant han sted liksem förlägen och röd ech räckte mig handen, -Kemmer du nä,sade han bara ,men jag vet att ingen glädje finns sem hans den kväl? len. Och när vi sedan sutte alla inne i vår stuga medan mamma grägdade er gå ned till Platsen för att stanna över natten ,8tege vi upp ech gick och fram till kanalerna. .Den vita väggen mellan dem föll i BOF5e , xt fade han,och den lycka vi kände där vi toge varanéåra i hand ech såg på det kvällsbleka Vattnet kan Jag neg ej tala om, Det var så tyst att Vitfersen från älven hördes sem ett starkt brus fastän det var över mailen dit.-Du ska väl vara välkeamen hem ,sade Ant förär det bara
