Sida 18 [18]
OCR
över skogarna ner över älven i fem mil tills dess landsvägen började ken denna teg en tre dagrs tid, men Ant tyckte att det brådskade, Jag minns , att dimman kem och svepte allt emkring mig i ett töcken sedan jag sett Ant försvinna, ä&en kem utifrån myren,seaskefull,ech kvävande ,liksosa, eller var det Bebern,den förfärliga reumatiska feber sem nu helt teg mig i sitt väld Jag vet bara, att jag denna förfärlig natt kämpade mitt livs elyckligaste kamp, ech de mina hade vaknat och stede gråtande kring min bädd. I iskalla vatten sem jag , sär vattnet «a aock brände sem els ohkring mig-i myrar ech träsk sjönk jag tills dess yn kvävde mig tills dess jag repade högt av vånda i fjäll klät rade jag med värkande leder ech svetten rinnande eakring mig,i fjäll bäcken strävade jag tvärs över de starka strömnarna , äär jag halkade ech bröt mina fötter på stera,slemmiga stenar b olidliga smärter. Jag måste bara framåt,framät, jag måste följa nägen,sem kämpade på detta sätt framäör mig, ty längst fraa lyste och blinkade en stjärna. Den sk sted över en blå fjäöllkant för allt var stilla ech valt ech ljuvligt mäste genom el& och smärta ech stera vatten, Det var nägra äunkla erd ann kx från skelheammet sem hela tigen fanns i min själ em Någon sea saggt att han inte rev ner det ser kärlek byggt. Jag vet nu, att jag den natten följde Ant, Där han gång på gång sitt liv aärför att han höll av mig,sem över iskalla käll-£g1 bäckar, stora som älvar nu på försemaaren h lömska små myrhål ech rullande fjällblock, Hans verk den natten ätat och omtalat , sen jag vet, att ahn gjorde ett steraåd och varför ra / han gjorde det. Er byggarocjke i «nn utkast av en ädemarkssecken. Men han kem fram nösta dag till Abborträsk by han kem till telefen och hans budakap gick vidare till de som hade makten och den aa dagen på kvällen kom flygmaskinen . som xom och landade på den långsmala sjön på andra sidan våra edlingar-vi kan se degenena de låga björkdungaraas glitter,
