över skogarna ner över älven i fem mil tills dess landsvägen började
ken denna teg en tre dagrs tid, men Ant tyckte att det brådskade,
Jag minns , att dimman kem och svepte allt emkring mig i ett töck¬
en sedan jag sett Ant försvinna, ä&en kem utifrån myren,seaskefull,ech
kvävande ,liksosa, eller var det Bebern,den förfärliga reumatiska feber
sem nu helt teg mig i sitt väld Jag vet bara, att jag denna förfärlig
natt kämpade mitt livs elyckligaste kamp, ech de mina hade vaknat och
stede gråtande kring min bädd. I iskalla vatten sem jag , sär vattnet «a
aock brände sem els ohkring mig-i myrar ech träsk sjönk jag tills
dess yn kvävde mig tills dess jag repade högt av vånda i fjäll klät
rade jag med värkande leder ech svetten rinnande eakring mig,i fjäll
bäcken strävade jag tvärs över de starka strömnarna , äär jag halkade
ech bröt mina fötter på stera,slemmiga stenar b olidliga smärter. Jag
måste bara framåt,framät, jag måste följa nägen,sem kämpade på detta
sätt framäör mig, ty längst fraa lyste och blinkade en stjärna. Den sk
sted över en blå fjäöllkant för allt var stilla ech valt ech ljuvligt
mäste genom el& och smärta ech stera vatten,
Det var nägra äunkla erd ann kx från skelheammet sem hela ti¬
gen fanns i min själ em Någon sea saggt att han inte rev ner det ser
Jag vet nu, att jag den natten följde Ant, Där han gång på gång
sitt liv aärför att han höll av mig,sem över iskalla käll-£g1
bäckar, stora som älvar nu på försemaaren h lömska små myrhål ech
rullande fjällblock, Hans verk den natten
ätat och omtalat , sen jag vet, att ahn gjorde ett steraåd och varför ra
han gjorde det. Er byggarocjke i «nn utkast av en ädemarkssecken.
Men han kem fram nösta dag till Abborträsk by han kem till tele¬
fen och hans budakap gick vidare till de som hade makten och den aa
dagen på kvällen kom flygmaskinen . som xom och landade på den lång¬
smala sjön på andra sidan våra edlingar-vi kan se degenena de låga