Sida 15 [15]
OCR
20 tet av våra skulstugesånger ech andra sånger åtill giutarr, Och vi brukade se på hur kvällskenet bleknade i våra kanaler sem vi grävde Ants familj och vår,ech hur mergenskenet lyste i dem, friskt och grannt-4et gick liksem i vartahnat, Ty vi be så långt åt nerr att vi såg nmattselen endast dyka med liksem på skej ett tag bakem Nahlevaarie ljusblå vit. fläckiga karm ech strax därpå rulla ut igen, Och vi gladdes varje sommar att se hur kanalerna sträckte sig TÄngeE längre ech längre met varandra liksom armar,vars händer längta att mö inem kanalerna ,dåmmerna,sem helt ech hållet skulle försvinna gång när området var utdikat ech myren förvandlad till jerd där våkornåkrar ech petatisland ech ängar skulle fsedas, Vi var så starka och unga ech mediga båda två och kunde ta hårda tag,ech inte ville vi be nån annanstans än här-där vi såg våra gamla hemvania fjäll och berg onkring 088 ech det varliksem så gett om ut. bog avsked av alltihep., Jag hade fått Sjukan , den förfärliga värken i la leder och vi försted att det var den,sem Skulle till slut göra styv för livet Febern brände ech brann nättet ech dagar leasna,de hade försökt med värme ech äreter från myren ie tta och ära, Ant hade sprungit över skogen till Elvbyn, fanns ech kemmit hem med läkdem. Men värken blev allt värre, och just gäenna kväll hade Ant suttit vid min bädd ech jag såg alt hans ögen vere tåriga när han gick bert met dörren ech ut, Slut var det med vår glädje och drömmenevi försted att jag aldrig skulle bi bli munter ech frisk sem förnt ech livet vårt var liksem förött,. Timsarna gick ech det blev midnatt, men jag låg och såg ut genom fömstret hur Ant satt där utanför deras stuga på en tuva nedhukad, med huvudet i amarna söm ena han grätedet är sv att skiljas från allt som man heppsas och längtat om i många år då man är uUNge
