Page 29 [29]
OCR
höés 1= 13 och måste betala försökot med sina liv eller förlusten av sina poster, Kort före mitt avskedande från posten som överbeföälhavare för krigsmakten 1938 upp— manade mig Hitler att föreslå min oftertridare. Jag föreslog Göring, som var yrkesofficer, Men Hitler avböjde under hänvisning till Görings brist på tåla— mod och flit. Jag fick ingen officer som efteorträdare, utan Hitler övertog min post som överbefälhavare,. Keitel föreslogs av mig som avdelningschef.” — I Halders uttalande heter det: ”Den slutgiltiga auktoriteten och ansvaret för militära angelägenheter i Tyskland tillkom statschefen, som före den 2/8 1934 var generalfältmarskalk von Hindenburg och därefter till 1945 Adolf Hitler. Före varje operation samlades medlommarna av de tre vapengrenarna och fick ve— derbörliga direktiv av statschefen. Under det andra världskriget förekom ingen samordnad generalstab såsom den stora generalstaben i första virldskriget." _ . General Blaskowitz, som planlade bliztkrigot mot Polen, förklarade: ”Från 1919 och sörskilt från 192 var det tre kritiska territoriella frågor som tilldrog sig uppmärksamheten i Tyskland: polska korridoren, Saar och Ruhr samt Memel. Jag trodde 4 likhet med en hel grupp generalstabare och ledande officerare att dessa tre frågor måste lösas en dag, om så erfordrades med vapenmakt,. _ Omkring 90 % av tyska folket hade i den polska fragan samma Asikt som officerarna. 193h — 1935 välkomnade jag den tyska upprustningen, som först var hemlig och sedan skedde Uppet, Alla officerare i armén delade denna inställning och hade därför ingen anledning att motsätta sig Hitler. Hitler åstadkom de resultat som vi alla så livligt önskade, ” Taylor framlade vidare ett memorandum, skrivet den 9 oktober 1939, sannolikt
