OCR
h5—12e18 :2 for rättegången hegränsas till det år 1941 utbrutna kriget, minskar i hög grad utredningens virde. Vår krigshistoria börjar ju hösten 1939; från vilken tid vårt förhållande till Sovjetunionen varit onormalt, — — — Innan jag börjar redogöra för de kritiska händelserna och min sgen andel i dem, är det skäl att beskriva mitt förhållande till såväl Tyskland och nationalsocialismen som Sovjetunionen, eftersom det före rättegången varit mycket tal därom och det på sätt och vis utgör bakgrunden för min närvaro, Härvid måste jag börja rocdogörelsen vid an något av— lägsnare tidpunkt,” — Tanner framhöll, att knappast någon i Finland under de gång=— na åren så följdriktigt och skoningslöst kämpat mot nationalsocialismen som han, men tillado, att han hyste stor högaktning för Tysklands folk. — — Tanner fort— satto: ”Alltsedan vinterkrigets tider har man kunnat observera att jag på det hallst varit den mest mirkte mannen i Finland. I Sovjetunionens finskspråkiga radioutsindningar riktados dagligen en kritik mot mig, som var direkt smädande. Efter krigets slut, under den s.k. mellanfreden, liksom under dot nya krigot fort— satte detta alltjämt, Och detta visade sig inte blott i radioutsändningarna, även från Moskvaregoringens .sida visades ott liknande intresse för min person. Så hed— rade mig utrikeskommissarie Molotov med sin uppmärksamhot i flera år 191;0 förda samtal med vår representant i Möskva, ministor Poaasikivi. Huvudinnehållet i hans uttalanden var, att så länge jag var medlem i regeringen kunde ingen förbättring i relationerna mellan Sovjetunionen och Finland komma ifråga, Då jag inte ville vara ett hinder för relationernas förbättring, ansåg jag det lämpligast att anhil» la om avsked, Min avgång ur regoringon i augusti 19];0 orsakades också enbart av dessa herr Molo'ovs hälsningar via ministor Paasikivi. Into holler eftor dotta