OCR
71 bli så hemskt att få en styvmor. Och de letade nästan hela natten, överallt på gården, men de såg henne ingenstans, och ingen människa hade sett, när hon gav sig av. Tidigt i morse for patron Löör in till stan för att sätta Sig i förbindelse med radio och anmäla det för polisen, och då åkte hans fru hit för att träffa sin bror. Är det inte synd om henne? JO, visst var det Synd om henne. — Hon såg väl inget farlig ut, sa Gunnar. — Nej, men det visste ju inte den där lilla flickan, för hon hade aldrig sett henne. Och så var det en hushållerska på gården, som var ledsen över, att det skulle komma en ny fru, och hon hade skrämt upp. flickan och Sagt åt henne, när Någon annan hörde på, att det värsta, som kunde hända en, var att få en styvmor. Hon ville inte, att flickan skulle vara vän— De är rädda för att hon kan ha gått på järnvägen till stan, viskade Emmy med rädda ögon. — Patron Löör har varit och sagt till på Stationen. Överallt ska de hålla utkik efter henne. Barnen blevo en lång stund sittande på verandan i funderingar över den där flickan, som rymt. Hon hette visst Elisabeth. De undrade, hur hon såg ut och hur gammal hon kunde vara. Emmy och Gunnar överhopade Sune med frågor, men han hade inte mycket att berätta. Patron Löör hade bott några år på Härneholm, det visste han, och han hade varit