OCR Output

vilken hjälp det är! Är det någon, som har kommit bort,
så kan man ju bara låta lysa efter den på radio, och då
får hundratals människor i landet höra talas om sa¬
ken nästan genast och kan börja att leta de också.

Gunnar och Sune kände sin nyfikenhet vakna på nytt.
Vad i all sin dar var det fråga om. Sune sparkade
Emmy på benet, men hon gav sig inte tid att ge honom
den minsta upplysning. Hon måste till allt pris lyssna
till vad den främmande tanten skulle svara. Det var
varken mycket eller upplysande:

— Jag känner mej som en inkräkterska, sa hon. —
Aldrig mer kan jag bli glad. — Och så grät hon på
nytt.

Då gjorde Sunes mamma ett tecken åt barnen, att de
kunde få lämma bordet. Gunnar hade visserligen inte
ätit upp ännu, men han var glad att få slippa, för han
hade i ivern lagt för sig alldeles för mycket. De reste
sig alltså upp alla tre på en gång och gingo ut på ve¬
randan.

— Vad var det med henne? undrade Sune och Gunnar
i munnen på varandra.

— Det var förfärligt synd om henne, sa Emmy, som
var mycket viktig över, att hon visste något, som de
inte visste. — Hon kom hem med sin man i går kväll
från en lång och rolig bröllopsresa. Jag hörde allti¬
hopa, för jag kom ner strax efter det hon hade kom¬
mit. Öch så snart de kom hem på kvällen, så gick
de för att hälsa på hennes mans lilla flicka, som han
hade från sitt föregående giftermål, men de kunde
inte hitta henne någonstans. Hon hade rymt sin väg,
därför att någon hade sagt åt henne, att det skulle