Sida 3 [3]
N:r 18—19
en present?
Inte visste han, vad han
skulle köpa.
Mamma hade så många
och inte skulle alla hans grisslantar räc¬
ka till en korgstol, det fanng förresten
flera sådana ute på verandan.
Men se, kaffe på sängen, det skulle han
bjuda mamma på! Han skulle alldeles
själv bära upp brickan för långtrappan.
Vivan skulle säkert koka det åt honom,
om han bad henne. Han kunde väl också
färga litet socker med röd saft och be
henne göra en sockerkaka och skriva
>mamma av Bo» på, tänkte han och flög
glad uppför trappan, genom verandan och
den vackra hallen. Och så av med mössan
och skolväskan och in i
den svala matsalen,
Just som Vivan kom in
med ett härligt fat med
plättar och mamma
kom nedför trappan.
gonen. Tidigt, tidigt
skulle han stiga upp
och gå ned i köket, me¬
dan mamma sov. Och
så skulle han väl löva.
Han skulle sticka
kvistar in mellan ka¬
kelugnsluckorna och
sätta fullt på natt¬
duksbordet och längs mellan madrassen
och sängkanten, så mamma trodde, att
hon låg i en lövsal, då hon vaknade. Och
därför gick han och bröt kvistar från den
lilla tätbevuxna björkbacken bakom käl¬
laren. Det var ganska svårt, för kvistar¬
na var så sega. Och dem gick han sedan
och gömde i en gammal hink med vatten
i, som stod i köksfarstun. Och kortet, det
fick byta plats då och då. Först gömde
han det i lådan i sitt lilla hallbord, så
lade han det i skolväskan och till sist
stack han det under det stora skåpet i
köket, så att han skulle ha det till hands
i morgon. i;
Mamma, hon såg nog, att han smuss¬
lade litet, och hon gick och 1og och tänkte,
att den sjusovarn sov nog sin goda sön¬
dagsmorgonsömn, då han hade lov från
skolan. Och inte hade han någon, som
hjälpte sig. Pappa var ju bortrest, och
Vivan skulle få gå hem till sin mamma i
kväll och stanna där över natten. — Han
får väl bjuda mej fram på dagen, tänkte
Bos mamma, Det skulle bli skönt för
både Bo och mamma att få sova ut i lugn
och ro en morgon.
Men det fick mamma se, att därav blev
intet!
För när mamma sagt godnatt åt sin
pojke på kvällen och gått ner, låg Bo och
såg sömnig ut. Men det tycktes, att nat¬
ten inte alls tänkte komma än på länge,
för solen vill skina så länge som möjligt
den korta sommaren, så den har bara tid
att vara borta en liten
stund mitt på natten
så där års. Men Bo
visste, att när solen
åter skulle storskina
genom fönstret, då var
det morgon och då
skulle han gå upp och
fira mamma.
Med den tanken som¬
nade han, och solen
skojade litet med jho¬
nom i den tidiga, tidi¬
ga morgonen, där den
kikade in genom gar¬
dinspringan och ända
in i Bos dröm.
Men inte menade so¬
len, att Bo skulle vak¬
na än, för klockan var
mitt i natten, bara tre.
Så den blev riktigt för¬
skräckt och drog framför sig en liten
molntapp, när den såg, att Bos ögonlock
öppnades och han låg och klippte med
dem för att vakna. Solen gjorde sig så
mild som möjligt. — Sov du, Bo, flera
timmar till, mumlade den bakom molnet.
Jag vet nog, att småfolk ska sova om
nätterna, om de inte ska bli omöjliga på
dagarna.
Men den lilla molntappen seglade i väg.
Inte hade den tid att sitta så där! Och så
lyste solen igen i hela sin glans, och Bo
vaknade riktigt. Upp med täcket och be¬
nen ur sängen!
Han tittade försiktigt på mamma. Hon
SOV så gott. Det var inte så många tim¬
mar, sedan hon somnat, så hon hörde ej,
hur hennes pojke försiktigt tassade iväg
på sina bara fötter, öppnade dörren ut