Page 2 [2]
När alla barnen i småskolan gick hem
i den strålande och varma solen, gick de
bara och talte om Mors dag, som skulle
firas i morgon. De visade varandra sina
kort, som de fått måla i skolan, och ta¬
lade om, hur de skulle ge mamma kaffe
på säng och kakor och annat.
De gick och drog benen efter sig. Det
doftade av de snövita häggarna, alla björ¬
karna skeno gulgröna och blanka, marken
skiftade i gröna färger av gräs och mos¬
sor, och här och där låg det stora vita
drivor över stenarna. Det var inte drivor
av snö utan av Vvitsippor.
De här småskolebarnen var nog lyck¬
liga att gå i en skola, där det var bara
gröna ängar och hagar och fält runt om.
Men genom den ljusa grönskan sågo de
järnbrukets höga skorstenar och hyttans
fyrkantiga jättetorn, som såg ut som en
gammal riddarborg. Dit skulle de flesta
av barnen gå, ty de bodde där. Det var
bara eh och annan, som stannade på vägen
att vila på magen på gröna gräsplaner
för att vidare tala om »Den stora da¬
gen>.
Bo hade gått tyst och hört på de andra.
— Vi ska ta hem löv i afton och löva hela
farstubron, sa en, storsyskonen och jag,
och så har storsyskonen, alla pojkarna,
som arbetar i verket, köpt en korgstol,
som mamma ska sitta i hela dan på löv¬
farstubron och bara dricka kaffe, och hon
får inte röra sej på hela dan.
— Min syster och jag har gjort en soc¬
kerkaka, som det står Mamma på. Vi
måla sockret med litet rött. Jag ska stäl¬
la mitt kort mot Mors kaffekopp, då vi
bjuder kaffe på säng, sa en annan.
En liten pojke gick och såg illparig ut.
— Vi hade inga slantar, Kalle och jag,
sa han, men så i går fick Kalle opp en
N:r 18—19
Av Frida Åslund.
Teckn. av Paul Nordlund.
gädda, förstår ni, som frun på kaféet
köpte, och så dela” han slantarna med
mej, för jag har allt grejat åt honom, och
jag har köpt en gräddsnäcka åt mamma,
för jag slog sönder hennes en gång för
länge sedan.
Men det var två små pojkar, som gick
alldeles efter de andra och var alldeles
tysta. Det var Bo och en annan liten
pojke, en barfota en.
— Vad har du köpt åt din mamma?
viskade Bo. Har du köpt någonting?
Den lille barfotalassen gick tätt intill
Bo. Han tittade på Bos vackra strumpor
och nya, bruna skinnsandaler.
— Jag hade tre små slantar, viskade
han, och det köpte jag en härva garn för.
Mamma säger jämt, att det går åt så myc¬
ket garn att stoppa vära strumpor på
vintern. Och så köpte jag vetebrödskring¬
lor för tio öre. Det finns stora vete¬
brödskringlor för två öre i boden.
Så pladdrade de, och solen måste sStor¬
skratta åt alla de små morsfirarna.
Och alla sipporna vände sina ljusa an¬
sikten mot dem och log och nickade,
och alla björkarna skeno och svängde
med sina långa fina kvistar i solskens¬
glansen. Och så småningom slank de in
i sina stugor och de långa gårdarna med
de många trappverandorna på, och så
blev Bo ensam.
Han gick långsamt uppför den breda
vägen till den vackra vita herrgården,
där han bodde med sin mamma och sin
pappa. Han visste rakt inte, hur han
skulle göra. Han var alldeles utan lösa
slantar, och slantarna i grisen kunde han
inte på något sätt peta upp ur ryggsprin¬
gan. Och pappa kamrern hade rest bort
för några dar till Stockholm, och inte
kunde han väl be att få slantar av mam¬
ma, som han just skulle fira. Han gick
och tittade på det skolkort, han ritat. Det
var vackert: en blombukett och bredvid
fint skrivet: Till mamma från Bo. Men