OCR
45—1—7:7 den nationella tjänsteplikten med vidare syftning rekommonderar jag kongressen . att omedelbart antaga en lag, om användande av l; milj. män, tillhörande klass Li f, varhelst de passa bäst i krigsansträngningen. På utrikespolitikens område mna vi hålla samman wod forenade nationerna icke endast under kriget utan även under freden, vilken kriget utkimpas, Det är icke blott den gemensamma fa— ran, som enar oss, utan också det gomensamma hoppet, V&r sammanslutning är icke regeringarnas utan folkens och folkens hopp är fred. Här liksom i England, i England liksom i Ryssland, i Ryssland liksom i Kina, i Frankrike och på hela den europeiska kontinenten och i hela världen, varhelst människorna Slska frihe= ten, är deras hopp och mål fredon, en fred, som är varaktig och trygg, Det kom= mer icke att bli att skapa denna folikens fred, Vi bedraga oss själva, om vi tro, att den fred kommer till stånd, som vi längta efter, om bara fiendens arméer kapitulera, Våra fienders arméers ovillkorliga kapitulation ir det första nödvändiga steget — men endast det första, Vi ha redan sett i de områden, som befriats från det nazistiska och fascistiska tyranniet, vilka problem freden med=— för, Och vi bedraga oss själva, om vi söka hängiva oss åt det önsketinkandet, att alla dessa problem kunna lösas i en handviindning, En fast grund kan läggas — och den kommer att läggas, Men vidmakthållandet och tryggandet av en levande fred måste i längden vara en uppgift för folken själva, Vi själva, i likhet med alla folk, som ha passerat igenom den svåra utvecklingen över befrielse och för— likning, veta av egen erfarenhet, huru stora svårigheterna kunna bli, Vi veta, att det icke är fråga om svårigheter, som Hro utmirkande for nfgon sirskild konti~ nent eller nation.... Ju närmarc vi komma segern över våra fiender, desto ound= vikligare bli vi medvetna om meningsskiljaktigheterna cmellan segrarna, Vi få