Sida 11 [11]
OCR
hl;=—1—2:9 ondoens sida, + — + Doet skamligas förrädcriot mot Duco, vilken man Italien har allt att tacka för, ställde på on gång Tyska riket och dess ledning inför de svå— rasts beoslut..,. Det är självklart;, att de därav uppkomna konsekvenserna övade in— flytande på hela krigsutvecklingen, Den tyska ledningen var tvungon att under hinsynslos Uverpriovning av det nodviindiga i dess forhillande till dot icke abso— lut nödvändiga träffa mycket hårda avgöranden, som voro mycket svåra att förstå särskilt för den enskilde soldaten, vilken utan att ha anfallits ofta måste mar— schora tillbaka hundratals km. Trots detta kan varje tysk vara ö ortygad om att ingonting har skett eller kommer att ske som icke är absolut nödvändigt för att klara av de nya stora och väldiga uppgifterna. DPenna uppgift är: att i va—je fall vinna kriget. Uppbyggandet av nya väldiga etapplinjer, övertagandet av sto— ra järnvägssträckor, doras skyddande och drift ledde till inskränkningar på andra fronter. Denna utjämning av krafterna, som vi strävade efter, kan redan i dag anses framgångsrikt genomförd. — + — Inför det tyska folket uttalar jag mod stör— sta tillförsikt: överallt där de allicerade företa sina landstttningar komma de att få ctt passando mottagande. Don tyske soldaten skall även här göra sin plikt i insikt om denna strids ödesmättade betydelse. — — — Medan däremot tidigare denna front alltid framhölls för hemorten som ott stålsättande oxempol i uppoff— ring, kan i dag hemorten visas för fronten som cxempel på ott icke mindre hjältc— mod och offorsinne. Bombkriget mot tyska städer skär oss alla djupt i hjärtat. Dot är mindre städerna själva, doras hus och offentliga byggnader. Ty säkert är: vi sorJa våra definitivt förlorade konstnärliga minnesmärkon, men vi skola bygga upp våra stöder på nytt, vackrare in do voro förut, — — — Vad som fr särskilt smärtsamt för alla och för mig är denna gång blott offren i miönniskoliv, särskilt
