Page 616 [616]
= Eller hvarför har äåu kommit, unärar Hans.
- Jag vet inte, sade Gudrun tungt, —- men jag skall gå nu.
Så glimtade hennes ögon till af den gamla Gude markat¬
tas leähet: — Du Hans, minns du, att Malena brukade berätta om
en liten bonåflicka, som hennes mamma hade skickat med ägg till
present till prästfrun. Minns du.
Hans nickade. —- Fanns det i världen någon sådan, som
hon, som satt där borta, fanns det någon så ljuf, och fanns
det en hårdare människa än han, Hans Borg.
= Jo, sade Gudrun viktigt med leende ögon men darrande
röst, - hennes mamma sade, att om frun skulle bjuda henne på
någon traktering, så skulle hon inte genast ta emot, det skulle
inte vara fint att vara så begifven på det liksom, hon skulle
komma ihåg,att frun skulle truga henne minst sju gånger innan
hon skulle ta det.
Så kom hon dit, och frun skulle ge henne kaffe. -—- Var
så god, sade frun, och kom och drick kaffe. Men flickan stod
bjöd, ty hon visste också hon, hvad som var fint. Men då hon
trugat sex gånger blef hon trött. . Ja, kära barn, sade hon,
— aå vill du väl inte ha det då, och började ta bort det.
Men den lilla flickan stod kvar vid dörren. Och till
slut kom tårarna trillande utför henneg kinder. För hon ville
så gärna ha kaffet.
- Minns du, Hans?
Han nickade med glänsande ögon. Om han mindes?
Då frågade den vänliga frun: är du ledsen, min lilla
flicka. Då storgrät den lilla flickan och sade: truga mej en
te.
Hans stod och hörde hur rösten på Gudrun blef allt mer
darrande och såg hur ögonlocken tunga hängde öfver ögonkuporna.
= Nå, sade han andlöst.
- Jag säger som den lilla flickan, sade Gudrun. Och
sedan gjorde hon precis som flickan. Hon storgrät.
Men nedanför henne låg Hans och hade sagt en hel mängd
ord som voro svåra att höra för hans snyftningar. Han hade
- 172 ¬