Sida 610 [610]
OCR
som nu lefde lifvets sista minuter, han var i anden rik. Någon gång blåser ödet starkare med sin andedräkt. Då flyga människor och lif och tankar och planer och förhoppningar omkring såsom stickor och spån i en sandhvirfvel. Så lägger sig sanden igen lugn och slät. Men då kan det hända, att ett af spånen ligger gömdt inunder, ej finns. Ferdinand Falks död var en Ödets blåst, som svängde några människors öden omkring. Men tiden gick och det blef lugnt igen och människorna der jorden. På Bangkeholm går lifvet och arbetet igen. Och fru | Margareta är lycklig som aldrig förr och hennes lyckas 1jus strålar öfver alla. Hand i hand gå de glada händelserna där sedan, och hon vet, att när hennes arbetsdag är slut och Crispin griper styret med unga, kraftiga händer, är det ett stort och fint arf, som hon lämnar åt kommande släkten. Leret och löjtnant Röök bo på Rogsta. Han hade fått det till "ägo och bo". Från Rut komma långa bref. De äro fulla af beskrifningar af främmande människor och seder och förhållanden. Hon är fullt lycklig. Men det är en på Sangkeholm, som går med blödande hjärta. Det är Borg. Hans ansikte har blifvit ännu mörkare och hans leende är sällsynt. Han går och längtar efter Hans. Men han vet, att han aldrig skall komma. Hans hjärta blöder däröfver, att hans son blifvit hemlös. z Det är ännu en som går med blödande hjärta. Det är Guärun Bangk. Hennesyttre lif går stilla och utan händelser. - 166
