Page 610 [610]
som nu lefde lifvets sista minuter, han var i anden rik.
Någon gång blåser ödet starkare med sin andedräkt.
Då flyga människor och lif och tankar och planer och förhopp¬
ningar omkring såsom stickor och spån i en sandhvirfvel.
Så lägger sig sanden igen lugn och slät. Men då kan
det hända, att ett af spånen ligger gömdt inunder, ej finns.
Ferdinand Falks död var en Ödets blåst, som svängde
några människors öden omkring.
Men tiden gick och det blef lugnt igen och människorna
der jorden.
På Bangkeholm går lifvet och arbetet igen. Och fru |
Margareta är lycklig som aldrig förr och hennes lyckas 1jus
strålar öfver alla. Hand i hand gå de glada händelserna där
sedan, och hon vet, att när hennes arbetsdag är slut och Cris¬
pin griper styret med unga, kraftiga händer, är det ett stort
och fint arf, som hon lämnar åt kommande släkten.
Leret och löjtnant Röök bo på Rogsta. Han hade fått
det till "ägo och bo".
Från Rut komma långa bref. De äro fulla af beskrif¬
ningar af främmande människor och seder och förhållanden. Hon
är fullt lycklig.
Men det är en på Sangkeholm, som går med blödande
hjärta. Det är Borg. Hans ansikte har blifvit ännu mörkare
och hans leende är sällsynt. Han går och längtar efter Hans.
Men han vet, att han aldrig skall komma. Hans hjärta blöder
däröfver, att hans son blifvit hemlös. z
Det är ännu en som går med blödande hjärta. Det är
Guärun Bangk. Hennesyttre lif går stilla och utan händelser.
- 166 ¬