Page 608 [608]
OCR
på människorna. Och hon tycker, ju mer Broman talar, att hon kommer i en gränslös skuld till någon, som hon aldrig kan gälda. Rogsta fönster lyste långt utåt i mörkret. Ljusskenet fladaärade och gungade på vågorna och då båten kom inom 1juskretsen blefvo de alla tysta. Blott motorns dunkande växte i styrka och hastighet. Öfver Gudrun smög en förlamande känsla af skräck. Hvarför satt hon här, hvarför måste hon in i det det som fans bakom Rogstas festljusa fönster. Hon ville vända om, hon ville till Bangkeholm - åhnej = hon var i stor skuld och hon ville tacka sin gäldenär — det var det enda hon kunde. När båten lade till invid Rogsta brygga kommo människor springande. På bryggan lyste en klar lampa på sin höga stolpe och i dess sken såg hon hur någon med hvitt ansikte och ögon mörka af förfäran sade något lågt till Broman. Då visste hon det. Hennes gäldenär var död. Broman kom till henne: gå ej in, sade han med stockad röst, - fröken bör kanske vända med båten - eller resa med vagr hem —- det är kallt —- det har händt en olycka däruppe. Men Gudrun var lugn. =—- Käre Broman, sade hon stilla, - jag vet det, men i kväll vill jag in på Rogsta. De gingo alla utan ord upp. I vestibulen var människor, som talade och hviskade i förskräckelse och nyfikenhet. De tystnade och öppnade väg för Gudrun. I hallen brann klart ljus och hundarna kommo gnällanåe emot henne. I dörren kom Torsödoktorn. Ian kom emot henne med framräckt hanå. - Det var godt af Er, fröken Bangk, sade han allvarligt, > han lefver ännu, men har ej långt kvar, - det blir goät för honom att se Er i det sista. Kom med! Gudrun gick som en drömmande igenom Falks skrifrum. Hon hade inga tankar. I hennes öron ringde blott starkare vid hvarje steg: din skuld ökas, - glöden på ditt hufvud bränna allt mer, —- du har blott tagit emot och ingenting gett - din skuld ökas. - 164 —
