Page 608 [608]
på människorna. Och hon tycker, ju mer Broman talar, att hon
kommer i en gränslös skuld till någon, som hon aldrig kan gälda.
Rogsta fönster lyste långt utåt i mörkret. Ljusskenet
fladaärade och gungade på vågorna och då båten kom inom 1jus¬
kretsen blefvo de alla tysta. Blott motorns dunkande växte i
styrka och hastighet. Öfver Gudrun smög en förlamande känsla
af skräck. Hvarför satt hon här, hvarför måste hon in i det ¬
det som fans bakom Rogstas festljusa fönster.
Hon ville vända om, hon ville till Bangkeholm - åhnej
= hon var i stor skuld och hon ville tacka sin gäldenär — det
var det enda hon kunde.
När båten lade till invid Rogsta brygga kommo männi¬
skor springande. På bryggan lyste en klar lampa på sin höga
stolpe och i dess sken såg hon hur någon med hvitt ansikte och
ögon mörka af förfäran sade något lågt till Broman. Då visste
hon det. Hennes gäldenär var död.
Broman kom till henne: gå ej in, sade han med stockad
röst, - fröken bör kanske vända med båten - eller resa med vagr
hem —- det är kallt —- det har händt en olycka däruppe.
Men Gudrun var lugn. =—- Käre Broman, sade hon stilla,
- jag vet det, men i kväll vill jag in på Rogsta.
De gingo alla utan ord upp.
I vestibulen var människor, som talade och hviskade
i förskräckelse och nyfikenhet. De tystnade och öppnade väg
för Gudrun. I hallen brann klart ljus och hundarna kommo gnäl¬
lanåe emot henne. I dörren kom Torsödoktorn. Ian kom emot
henne med framräckt hanå.
- Det var godt af Er, fröken Bangk, sade han allvarligt,
> han lefver ännu, men har ej långt kvar, - det blir goät för
honom att se Er i det sista. Kom med!
Gudrun gick som en drömmande igenom Falks skrifrum.
Hon hade inga tankar. I hennes öron ringde blott starkare vid
hvarje steg: din skuld ökas, - glöden på ditt hufvud bränna
allt mer, —- du har blott tagit emot och ingenting gett - din
skuld ökas.
- 164 —¬