Page 603 [603]
väl hvila litet först.
- Ja, det brådskar, sade Falk och såg på honom med star¬
ka ögon, - jag kan inte vänta längre och jag får hvila sedan.
Vill du gå och kalla tjänstfolket medan jag skrifver nu, Broman.
Broman gick och Ferdinand Falk skref sitt andra bref
till Cudrun Bangk. Sedan det var färdigt lade han in det i ett
annat större kuvert, som tycktes innehålla många och tjocka pap¬
per. Man förseglade det och skref därutanpå hennes namn med
stor, klar stil.
Han satt en stund med händerna för ansiktet. — Lifvets
största fest nekades mig, mumlade han, —- detta är dock den stör¬
sta högtidsstund i mitt lif —- ty jag känner för första gången
lyckan att ge andra människor lycka. lan har rätt, han som Sa¬
de: det är bättre att gifva än att taga. Så tog han upp CGud¬
runs fotografi från bordet och höll den framför sitt ansikte:
du skall bli lycklig, sade han, - och du är värd det, din själ
är ren och stolt och du offrade dig själf och din lyckoåröm för
att ge åt anära.
Så steg han upp och ringde och Broman var ögonblickli¬
gen i dörren. — Låt sända detta till Bangkeholm att lämnas
egenhändigt till fröken Gudrun.
- Jag reser själf, om baron tillåter, det är nog ett
viktigt buä.
- Tack, Broman, sade Falk och gaf honom sin hand.
redan voro.
- Jag har bedt er komma, sade han, för att säga för er,
att jag är sjuk, mycket sjuk, och att jag måste lämna er och
Rogsta för en lång tid. Under tiden skall dock Rogsta och ni
ej vara utan husbonde, jag har bedt min kusin, löjtnant R
vara det under min frånvaro och han blir er nog en mycket god
sådan. Jag ville blott tacka er, och önska er trefnad och
glädje under Rogstas nya herre och säga farväl.
Han tog dem i hand alla och häpna och förskräckta häl¬
sade de och önskade honom en god färd och välkommen åter.
- 159 ¬